Standardiserad Wushu

Den standardiserade wushun har sina rötter i de traditionella stilarna, och kallas även för modern wushu. Utvecklingen började vid grundandet av folkrepubliken Kina 1949 då man ville göra wushu tillgängligt för allmänheten. Influenser från den klassiska Peking Operan och dess stridsscener har haft en del av utvecklingen till den moderna Wushun och dess utseende idag där rörelserna har förlorat sin effektivitet som stridsteknik, men har istället ett estetiskt värde.

Under 1980-talet började wushu etableras som en världssport och man anpassade den med inriktning på de olympiska spelen och utformade standardiserade former (rörelsemönster). Idag är modern wushu en populär friskvårdsaktivitet och en sport för uppvisning och tävling.

Den standardiserade wushun är indelad i sju kategorier för tävlan, tre kategorier utan redskap och fyra med redskap (vapen). Varje kategori har ett sammansatt rörelseprogram, s.k. rutiner, med typiska karaktärsdrag för varje kategori:

Changquan

'Lång näve' (s.k. nordlig stil) är en rutin med utsträckta rörelser som är snabba och kraftfulla, inkluderande hopp och volter (flips) - en typisk karaktär för tekniker på långt avstånd.

Nanquan

'Sydlig stil' (s.k. sydlig stil) är en rutin som är snabb och kraftfull, med stadigt och stabilt fotarbete, några få bentekniker är inkluderade - typiskt karaktärsdrag för närstridstekniker.

Taijiquan

'42-form' är en rutin som utförs som en långsam och mild övning, med typiska cirkulerande och flytande rörelser. Många av rörelserna är olika kast- och låstekniker.

Bild: Susanna Hedenborg tävlar i Taijiquan för Sverige
i The 1st World Wushu Championships, i Peking, Kina, 1991.

Daoshu

'Bågsvärd' är en redskapsrutin som huvudsakligen använder sig av spinnande och svepande kroppsrörelser, samt huggande, -skärande och blockerande svärdsrörelser. Rörelserna utförs snabbt, häftigt, och kraftfullt.

Bild: Daoshu, Zhang Yuping, allroundmästarinna från Peking
på besök i Sverige under tre månader 1990 på inbjudan av Svenska Wushu Förbundet.

Jianshu

'Rakt svärd' är en redskapsrutin med skärande och stickande svärdsrörelser integrerade med balanserande och snurrande kroppsrörelser. Den karaktäriseras av kvicka och lätta rörelser.

Bild: Mästarinnan Su Zifang visar Jianshu på en uppvisning
vid ett av sina första besök i Sverige under 1980-talet.

Gunshu

'Lång käpp' är en redskapsrutin som huvudsakligen omfattar cirkulerande, huggande, stickande och 'uppercut' tekniker. Käpprutinen har ett stort attackområde, och båda ändarna kan användas i attacken. Rörelserna är smidiga och kraftfulla.

Qiangshu

'Spjut' är en redskapsrutin som huvudsakligen omfattar olika blockeringar åt sidorna, stick, slag, och ringlande tekniker.

Wushu - Kung Fu kinesisk kampsport

Wushu, även populärt kallad för Kung fu, är ett samlingsnamn för de kinesiska stridskonsterna och kampsporterna som idag praktiseras världen över av människor i alla åldrar för självförsvar, tävling, uppvisning och hälsobefrämjande motion. Läs mer om Wushu.

Stridskonsthistorik

Strids- och krigskonster har funnits i flera tusen år i Kina. Historiken är full av myter och legender, från en tvekamp mellan Gula Kejsaren Huang Ti och ett behornat monster för 3000 år sedan till dagens moderna Shaolin-munkar. Läs mer om kinesisk stridskonsthistoria.

Shuai Chiao

Shuai Chiao (Pinyin: Shuai Jiao), även kallad kinesisk brottning, vilket bokstavligen betyder 'kast' och 'horn', tillsammans betyder tecknen 'brottning'. Shuai Chiao anses vara den äldsta formen av stridskonst daterad till ca 700 f. Kr. Läs mer om Shuai Chiao .

Shaolin Chuan

Shaolin Chuan började ta form under 500-talet e. Kr, och utvecklades som en organiserad form av träning, med tillhörande moral och filosofi. Shaolin Chuan har omhuldats av mystik som finns kvar även idag. Läs mer om Shaolin Chuan.

Tai Chi Chuan

Tai Chi Chuan (förkortat Tai Chi, Pinyin: Taijiquan eller Taiji) är en gren som har utvecklats till en stiliserad form där mjukhet och kraft kompletterar varandra. Läs mer om Tai Chi Chuan.