Shaolin Chuan
Shaolin Chuan började ta form under 500-talet e. Kr, och utvecklades
som en organiserad form av träning, med tillhörande moral och filosofi.
Det är denna gren som många stilar finner sitt ursprung. Den anses
vara en av de äldsta skolorna av Wushu. Shaolin Chuan har omhuldats av
mystik som finns kvar även idag.
Utvecklingen från andningsövningar för att förbättra meditationen hos munkarna till stridskonst träning, har gjort det till en modern populär sport för allsidig motion och hälsa.
Shaolin Chuan är utvecklad för närstrid med både defensiva och offensiva tekniker. Den baseras på sex principer: skicklighet, taktfullhet, djärvhet, snabbhet, hårdhet och praktisk. Tyngdpunkten är att vara effektiv.
Stridskonsterna utvecklades både före och efter Shaolintemplets tid. Shaolin Chuan är viktig för att den organiserade och systematiserade boxning- och vapenträningen.
Bild: Väggmålning i Shaolintemplet.
Foto: Björn Ohlsson vid sitt första besök, 1983.
Shaolintemplet Uppförs
Under perioden år 386-534 uppförs Shaolintemplet i Honan provinsen för att praktisera buddism. Munkarna började praktisera stridskonst under Nord och Syd dynastierna (420-581).
Legenden Tamo
Legenden förtäljer om en munk vid namn Batuo som kom till Kina för att sprida buddismen. Den dåvarande kejsaren lät bygga ett tempel för denna munk att bedriva sin lära i. Templet kallades för Shaolintemplet och låg i Honan provinsen i norra Kina.
År 520 kom så munken Tamo (Bodhidharma) från Indien till Kina, också han för att sprida buddism, dock finns ingen referens finns om honom i Indien. Han bosatte sig i Shaolintemplet och samlade en skara lärjungar kring sig.
Shaolin Chuan tar Form
Då lärjungarna ofta somnade under meditationen grundlade Tamo ett träningssystem för att de lättare skulle hålla sig vakna. Detta hade ingen anknytning till stridskonst utan var helt enkelt en form av motionsträning.
Nutida experter utesluter att Tamo kunde ha haft någonting med Shaolin stilen att göra. Skapandet och utvecklandet av Shaolin Chuan har troligtvis gjorts under generationer utav munkarna som verkade i templet. Rebeller och krigare som fick asyl i templet har också bidragit till utvecklingen av Shaolin Chuan.
Man studerade olika djurarter och imiterade deras attack- och försvarsrörelser. Träningen organiserades och kom att bli mycket krävande både fysiskt och psykiskt. Namnet Shaolin blev liktydigt med boxning i och med munkarnas ryktbarhet som skickliga krigare då de emellanåt åtog sig uppdrag åt kejsaren.
Bild: Shaolinmunkar visar upp form för turisterna.
Foto: Björn Ohlsson, 2002.
Imitation av Fem Djur
Enligt sägnen vidareutvecklades Shaolin Chuan av munken Pai Yu-feng tillsammans med två andra munkar under Yuan dynastin (1260-1368).
Rörelserna kategoriserades i fem övningar som imiterade rörelser av drake, tiger, leopard, orm och trana. Var och ett av djuren med sin karaktär som togs upp i träningen. Element som tränas var ben, senor, styrka, inre styrka och själ (ande).
Detta system är idag grunden för många Shaolin Chuan stilar. Ursprungsrörelserna och teknikerna har gått förlorade på grund av förstörelse av templet, hemlighetshållande och modifikationer.
Hårda och Mjuka Stilarter
Under Song dynastin (960-1279) ska en Taoistmunk vid namn Chang San-feng från Wudang templet, Hobei provinsen, ha modifierat de stridskonstövningar som Shaolintemplet praktiserade till en mjuk och mer försvarsbetonad metod.
Chang San-feng lär ha studerat en trana och en orm i strid, och analyserat fördelen med att avvärja en attack och fördelen med rörlighet.
En myriad av olika stilar utvecklades och många av dem avvek från Shaolin Chuans hårda stanser och snabba sparkar och slag. Man kunde se en skillnad mellan hårda (yttre, 'external') och mjuka (inre, 'internal') stilar. De tre stora mjuka stilarna anses idag vara Tai Chi Chuan, Hsing-I och Pa Kua.
Det är svårt att definiera skillnaden mellan hårda och mjuka stilar. Det har mer att göra med bakomliggande filosofi än med hastigheten eller kraften i själva rörelserna. Många så kallade hårda stilar innehåller mjuka moment och tvärtom.
För båda kategorierna gäller att utövaren har en balans och harmoni av både hårda och mjuka moment.
En annan definition på 'external' och 'internal' system, baseras mer på de båda religionerna buddism och taoism. Där buddism importerades till Kina, medan taoism är en inhemsk religion.
Sydliga och Nordliga Stilar
Shaolin Chuan ändrade till viss del karaktär och indelades i två grupper. De som tränade norr om Yang Tze floden kom att tillhöra den norra grenen och de som höll till söder om floden kom att tillhöra den södra grenen.
I norr där folket ofta var längre, smidigare, och vana att använda benen och där var ryttare till häst vanligt, kom den norra stilen att lägga tyngdpunkten på bentekniker. Lätthet i förflyttning och rörelser var andra viktiga egenskaper.
Befolkningen i söder var ofta kortväxta och jobbade med sina händer, och risfält och båtar var vanligt. Deras stil kom så att karaktäriseras av handtekniker, låga ställningar och kraftfulla tekniker.
Kinesiska stridskonster hade en stark påverkan på stridskonster i andra asiatiska länder. Buddistiska munkar, krigare, sjömän och köpmän förde Shaolin Chuan och andra stilarter till nya länder. Befolkningen i dessa länder anpassade de kinesiska teknikerna till sina egna behov.
Karate, Tae Kwon Do, Thai boxning, Aikido och många andra stilar har sina rötter i den kinesiska stridskonsten.
Bild: Under 1980-talet sökte man efter tempelruinerna och återuppbyggde
dem för bl.a. turiständamål. Templet var och är populär
plats för filminspelingar. Här inspelning av troligen "Shaolin
Temple". Foto: Björn Ohlsson, 1983.
Shaolintemplet som Tillflyktsort
Shaolintemplet kom i perioder att vara i onåd hos kejsaren och/eller krigsherrar, vilket föranledde flertalet tempelförstörelser. Men munkarna kunde också åtaga sig militära uppdrag av kejsaren och/eller krigsherrar, t.ex under Tang dynastin (618 - 907) då ryktet om Shaolin munkarnas skicklighet i stridskonster spreds genom Kina.
Andra makthavare ansåg dock att templet stod i centrum för upprorisk verksamhet och templet har bränts ned många gånger (senast under 1920-talet).
Templet tjänade också som en tillflyktsort för många med skiftande bakgrund och kunskaper. Detta gjorde att stridskonsten inom Shaolintemplet också influerades och utvecklades med dess invånare.
Renässans och Förstörelse
Shaolintemplet genomgick en renässans under Ming dynastin (1368-1644). Munkarnas benägenhet att blanda sig i politiken ledde till repressiva åtgärder från kejsaren.
En kejsare i Ching dynastin skickades starka styrkor för att bränna Shaolintemplet i Honan provinsen och ett Shaolintempel i Fukien provinsen i södra Kina. Båda templen brändes och många munkar dödades ca 1750.
Shaolintemplet i Honan provinsen återuppbyggdes men stridskonsterna hade tappat mycket av sin forna betydelse i klosterlivet. Utvecklingen av de kinesiska stridskonsterna övergick till dem som använde sådana tekniker i vardagslivet - krigare, vakter, t.o.m. banditer.
Det fanns också ett Shaolintempel i Fukien provinsen, idag finns endast ruiner kvar. Lite är känt om det, men stilar med sina rötter finns kvar än idag, Sifu Louis Linn's familjestil - O Shin Chuen - är en av dem.
Shaolin Chuan Spreds
Shaolin Chuan spreds utanför templets murar och togs upp utav den vanliga befolkningen så småningom. Bildandet av Folkrepubliken Kina 1949 var även den en bidragande faktor att Shaolin Chuan spreds ut, då munkar, militär och livvakter flydde med Chiang Kai Shek till Taiwan, och till andra platser i Asien och övriga världen.
Bild: Shaolinmunk visar form med rakt svärd,
annars ett vanligt vapen för Taoist utövare. fotografier: Björn
Ohlsson, 2002
Shaolintemplet i Honan provinsen rustades upp under 1980-talet för turiständamål och under 1990 har även skolor uppförts kring templet med Shaolin Chuan träning för att återuppliva det legendariska Shaolintemplet och dess mytomspunna krigsmunkar.
Den Shaolin Chuan de visar på uppvisningar liknar mycket den moderna Wushun, med gymnastiska och akrobatiska inslag utan egentlig anknytning till stridstekniker. Shaolin Chuan omfattar numera även den populära moderna "kinesiska kickboxningen", Sanda, även kallat för Sanshou. Sanda betyder" fri slag", medan Sanshou betyder "fri hand". På senare tid har man övergått till benämningen Sanshou då shou=hand har en mjukare antydan.
Om det någonsin funnits något vad vi skulle kunna kalla original så finns det inte mycket kvar annat än legender och myter. Sägnen som gärna används i syfte att locka turister och andra. Det finns idag stridskonststilar som har sina rötter från delar av Shaolintemplets period och dess s.k. krigarmunkar. Men vi ska inte glömma bort att templet främst var avsett för utövande av buddism, inte stridskonst. Numera upplever Shaolintemplet sin renässans och har på sättovis återinstallerats, men templet och dess område tjänar mer som ett lukrativt turistmål.
Wushu - Kung Fu kinesisk kampsport
Wushu, även populärt kallad för Kung fu, är ett samlingsnamn för de kinesiska stridskonsterna och kampsporterna som idag praktiseras världen över av människor i alla åldrar för självförsvar, tävling, uppvisning och hälsobefrämjande motion. Läs mer om Wushu.
Stridskonsthistorik
Strids- och krigskonster har funnits i flera tusen år i Kina. Historiken är full av myter och legender, från en tvekamp mellan Gula Kejsaren Huang Ti och ett behornat monster för 3000 år sedan till dagens moderna Shaolin-munkar. Läs mer om kinesisk stridskonsthistoria.
Shuai Chiao
Shuai Chiao (Pinyin: Shuai Jiao), även kallad kinesisk brottning, vilket bokstavligen betyder 'kast' och 'horn', tillsammans betyder tecknen 'brottning'. Shuai Chiao anses vara den äldsta formen av stridskonst daterad till ca 700 f. Kr. Läs mer om Shuai Chiao .
Shaolin Chuan
Shaolin Chuan började ta form under 500-talet e. Kr, och utvecklades som en organiserad form av träning, med tillhörande moral och filosofi. Shaolin Chuan har omhuldats av mystik som finns kvar även idag. Shaolin Chuan.
Tai Chi Chuan
Tai Chi Chuan (förkortat Tai Chi, Pinyin: Taijiquan eller Taiji) är en gren som har utvecklats till en stiliserad form där mjukhet och kraft kompletterar varandra. Läs mer om Tai Chi Chuan.
Standardiserad Wushu
Den standardiserade wushun utvecklades vid grundandet av folkrepubliken Kina 1949 då man ville göra wushu tillgängligt för allmänheten som gymnastik utan stridsanknytning. Läs mer om standardiserad Wushu.
Andra grenar
Wushu omfattar många olika grenar, många av dem med gemensamma rötter och en del överlappar varandra eller kompletterar varandra som Hsing-I, Pa Kua, Chi Gong (Qigong), m.fl. Läs mer om andra grenar.